Sköna söndag

Jag sov länge idag. På det viset är det skönt med söndagar. Efter lite frukost var jag tvungen att komma ut en sväng, så jag gick en lång promenad i duggregnet. Ringde till mamma och vi pratade en bra stund. Jag brukar göra så, ringa folk när jag är ute och går, det blir roligare då.

Jag borde egentligen ha städat här hemma idag och tvättat, men det blev inte så. Tog mig en litet tupplur istället efter promenaden. Det är verkligen underbart att vila på dagen. Att sväva mellan vaket tillstånd och sovande. Det är vardagslyx för mig!

Det finns mycket saker jag borde göra, men som jag inte gör. När det har samlats för mycket ogjorda saker och ångesten kommer så brukar jag strunta i ännu fler saker. Helt logiskt beteende... Men jag börjar inse att fly verkligheten inte hjälper mig i det långa loppet. Jag måste tvinga mig själv att se livet som det faktiskt ser ut och inte så som jag, i min naiva lilla värld, vill att den ska se ut.

Därför blir nästa veckas uppdrag för mig att antingen se, höra eller läsa nyheter varje. Just för att jag måste ha mer verklighetsanknytning.

Hösten är verkligen inte min favoritårstid, men det vägs absolut upp av mysfaktorn alla tända ljus ger...



Och så till kvällens fråga: Kan man bli kompis med ångesten?