Stress och ännu mera stress

Idag är jag så där underhållande igen. Jag balar taklänges, blandar ihop barnens namn, kallar ditt för datt och tappar bort ord helt och hållet. Det är läskigt när ord bara försvinner, när jag sitter där och försöker komma på vad något heter men huvudet är helt tomt.

Undermedveten stress säger mamma. Det stämmer säkert. Och det gör mig ännu mer stressad att inte veta vad det är jag stressar över!

Jag kan bara inte komma till ro. Hjärtat slår några gånger för mycket varje minut. Det kan aldrig vara bra, för tänk om man nu bara har ett visst antal hjärtslag under ett liv. Nu gör jag ju slut på dem i raketfart och den tanken stressar mig så klart ännu mer. Vilken soppa!

Var ner till tvättstugan efter jobbet och när jag sen skulle hämta tvätten så kändes kläderna i den ena maskinen så torra. "Måste vara en supercentrifug i den här maskinen" tänker jag... Sen inser jag att jag hade glömt att sätta igång den maskinen. Man kan inte göra annat än att skratta åt sig själv! Så, disträ, så stressad.


Vad ska en Lina göra åt sig själv egentligen?