Kan ni fatta att jag åkte den? Tornet är ju så högt! Jag var så otroligt rädd innan att tårarna nästan kom! Jag kunde inte andas normalt på vägen upp och vi bara fortsatte att åka högre och högre tills den äntligen stannade.. Så hängde jag där, helt stel och krampaktig, försökte fokusera på att andas och, trots allt, så var ju utsikten vacker (det var mörker och alla lampor/gatlyktor gnistrade).. Sen lät det nåt ljud och så släppte den! Fort som attan gick det men det var INTE läskigt! Det pirrade inte ens i magen på väg ner...det var egentligen en rätt behaglig känsla som tog slut så snabbt att jag knappt hann uppfatta den. Hur som helst var jag sååå stolt över mig själv efteråt!
Published with Blogger-droid v1.6.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar