Lina åker lina

Idag var jag på väg till Marianne i Sigtuna. När jag bara hade några kilometer kvar började bilen krångla så jag stannade vid en busshållsplats och sen blev jag stående där. Bilen var helt död. Jävla skit! Jag ringde M och berättade att jag inte skulle komma. Hon hade ingen bil och kunde inte hjälpa mig. Efter vi lagt på märker jag att mitt batteri håller på att ta slut på mobilen... Great!

Jag ringer A, ingen som svarar. Sen ringer jag G men inget svar där heller. Funderade på att ringa pappa, men vad skulle han kunna göra när han befinner sig 30 mil bort och jag ville spara på batteriet. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Efter en liten stund ringer G som tur är tillbaka! Han hade ingen bogserlina men skulle fixa med det och sen komma och hämta mig. Livet kändes lite lättare!! Sen ringer A oxå och eftersom han hade en lina så kom de båda två i Gs bil och så kunde vi börja rulla mot Uppsala igen... Det tog nog bara en timme från att bilen stannade tills de kom men det kändes längre där i sommarhettan längs landsvägen. A hade med sig en isglass till mig och en glass har nog aldrig smakat så gott som då :-)

Tack och tusen tack för hjälpen!

Vad jag ska göra med skrothögen nu vet jag inte än, orkar inte ens tänka på det. Bilen får iaf stå på sin plats till imorgon så får vi se sen...